Jag saknar min pappa väldigt mkt, kunna skämta me varann, skojja, busa, prata, skratta åt varandra .... Det var tider... min fina pappa, varför var du tvungen att gå ifrån mig ?? :(
Tårar rinner sakta nerför kinden...
Med dig i tanken så kämpar ja på me fotbollen, fast idag var det tungt i benen... men ja kämpade, så gott som ja bara kan !
Snart närmar sig oxå seriespelet, ska bli skoj, e lite nervös inför det, men mamma ska eventuellt komma å kolla, å ja vet att du står där bredvid isånafall å kollar på å hejjar ... Hade helst velat ha dig där i en människokropp, men så blire inte, men ja vet att du e nära mamma iaf...
Alltså, den där dagen återkommer ofta... då du lämnade mig, att det var den sista dagen ja skulle få se dig... Vi sa inte mkt till varann men fan... denna saknad kommer ha sönder mig till slut... min pappa, kom tillbaka nu, det här e inte roligt längre !:( Gör ont i bröstet när ja skriver det här... av massa saknad!!! :(
Älskar dig pappa! Kram //Din dotter
3 kommentarer:
Fint skrivet, Puss o kram syster!
Du är stark..och han är grymt stolt över dig,hur långt du har kommit,med det du har tagit för dig..
Det kommer att göra mindre ont med tiden,even fast det inte känns så nu..man är rädd att man glömmer bara för att det onda gör mindre ont,men så är det inte..
kraaam
Tack syster Bernice <3 Puss å kram !
Tack Jessica .. kram !
Skicka en kommentar